Sophie Sager blev ryktbar som huvudperson i det s.k. sagerska målet 1848, en rättegång som fällde gärningsmannen för misshandel och våldtäktsförsök. Efter denna upplevelse blev Sager aktiv i arbetet för kvinnans frigörelse. Hon rönte dock föga uppskattning i Sverige, där hon kände sig hånad och förlöjligad.