Stark böjning förelåg i sådana böjningsmönster där ordstammen i ett tidigare språkskede hade slutat på vokal, medan svag böjning förutsatte att ordstammen tidigare slutat på -n. I modern tyska och svenska urskiljs fortfarande stark och svag böjning av adjektiven. I svenska signalerar adjektivens starka böjning indefinithet (en