W. spelade en ledande roll när den svenska jästindustrin omstrukturerades under åren efter första världskriget. Kärnan i den starkt koncentrerade industrin blev Svenska Jästfabriks AB. W. var bl.a. ordförande i Svenska Teknologföreningen 1937–40 och Sveriges kemiska industrikontor 1942–50 samt ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin från 1937.