talsymbolik
talsymbolik. I en livskraftig, delvis ockult tradition, som utgick från Pythagoras och hans lära om sfärernas harmoni, föreställde man sig att talen hade symbolisk betydelse och att hela kosmos var uppbyggt med hjälp av symboliska tal.
Vissa tal tillmättes särskilt värde, t.ex. talet ett (enhetens och mannens tal), två (splittringens och kvinnans tal), tre, sju och tio. Via tanken att konstnären efterbildar skapelsen överfördes talsymboliken till att gälla bildkonst, särskilt arkitektur (se gyllene snittet), musik och litteratur. Särskilt under medeltiden och renässansen bestämde talsymboliken det konstnärliga
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse