Med berättelserna i Die Tessinerin (’Kvinnan från Tessin’, 1981) avslöjar Thomas Hürlimann sammanhang och händelser som vid första anblicken är osynliga för läsaren. På liknande sätt går han till väga i novellen ”Das Gartenhaus” (1989; ’Lusthuset’), där äktenskap och åldrande, sorg och lycka vävs samman på ett gripande sätt.