Trilussa debuterade som romersk dialektpoet i Giuseppe Gioacchino Bellis efterföljd med Stelle de Roma (’Roms stjärnor’, 1889). I sonettsamlingar, till exempel Ommini e bestie (’Människor och djur’, 1914), utvecklade Trilussa en giftig satir, ofta med udden riktad mot småborgerligheten.