ut
ut [ svenskt uttal ɵt] (lat., egentligen första ordet i den s.k. solmisationshymnen), musikterm, sedan 1000-talet använd som namn på den lägsta tonen i respektive
hexakord, dvs. tonerna c, f och g. Av vokala skäl utbyttes den på 1600-talet i italienskan mot stavelsen do, men ut har levt kvar i franskan som beteckning för tonen c. Se solmisation.
Information om artikeln
Källangivelse