ventil
ventil (av medeltidslatin ventiʹle ’sluss’, av latin veʹntus ’vind’), omkopplingsanordning för att variera rörlängd och därmed tonhöjd hos flertalet moderna bleckblåsinstrument.
De första ventilerna patenterades 1818 för valthorn och följdes av olika konstruktioner. Bestående betydelse fick främst pumpventil (pistong, stående ventil) och cylinderventil (vridventil, liggande ventil), vilka båda sänker tonen genom att till ordinarie tonrör tillkoppla en rörbygel.
Information om artikeln
Källangivelse