Verners lag
Verners lag (uppkallad efter Karl Verner, som publicerade den 1876), ljudlag som beskriver en förändring i tidiga germanska språk.
Denna innebar att mellan tonande ljud blev de tonlösa frikativorna [f], [s], [θ], [x] tonande ([β], [z], [ð], [ɣ]), utom då den omedelbart föregående stavelsen var tryckstark. I verben uppstod därigenom en växling mellan former med tonande och tonlös konsonant, därför att t.ex. infinitiv hade tryck på första stavelsen, medan
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.