vicarius
vicaʹrius (lat., av viʹcis ’växling’, ’skifte’), ställföreträdare, under antiken framför allt titel för styresmännen över de tolv dieceser vari Diocletianus ca 300 e.Kr. delade upp det romerska riket.
De företrädde och ersatte vid behov sina överordnade, de fyra praetorianprefekter som var kejsarnas närmaste män i de fyra riksdelarna.
Information om artikeln
Källangivelse