öbiogeografiska teorin
öbiogeografiska teorin, förklaringsmodell för artrikedomen på öar, framlagd 1967 av de amerikanska ekologerna och evolutionsbiologerna Robert O. MacArthur och Edward O. Wilson.
Grundtanken är att på en given ö råder ungefärlig jämvikt i antalet arter av växter och djur och att denna jämvikt styrs av invandrings- respektive utdöendehastigheterna. Dessa två förlopp är i sin tur funktioner av öns storlek och avståndet till kolonisationskällor (fastlandet). Ju fler arter som bebor en ö, desto
Information om artikeln
Medverkande
Staffan Ulfstrand
Källangivelse