Mot bakgrund av den från antiken övertagna synen på människans natur som inbegreppet av alla hennes utvecklingsmöjligheter gav man uttryck åt föreställningen om nåden som en oförskylld gåva genom att bestämma den som ”något över-naturligt” (latin aliquid supernaturale). Nåden blir då ett tillägg, som väl förutsätter och fullkomnar