övertonssång
övertonssång, strupsång, solistisk manlig sångteknik utvecklad i centrala Asien, särskilt bland mongoler och tuviner (mongoliska och tuvinska chöömij) samt bland lamamunkar i Tibet.
En låg, uthållen ton bildas, vanligen långt ned i strupen. Genom att placera tungan på olika ställen i munhålan och ändra munhålans storlek och form får sångaren olika övertoner att framträda, med en tonkvalitet inte olik en vissling.
Information om artikeln
Källangivelse