I medeltidens feodalsamhälle användes ordet för att beskriva en länsherres makt över en vasall, en undersåte, som alltså hade mycket mindre att säga till om än länsherren. När fler och fler europeiska stater senare växte fram var de inte suveräna, som de flesta stater är i dag, utan lydde den tysk–romerska kejsarmakten.