Arnulf Øverland debuterade som lyriker med Den ensomme fest (1911), som följdes av De hundrede violiner (1912) och Advent (1915). Diktsamlingarna möttes med välvilja, inte minst på grund av den formsäkra, tydliga diktionen. Under mellankrigstiden utgjorde han tillsammans med Sigurd Hoel och Helge Krog en kulturradikal treklöver som i