Bacchylides betraktades under antiken som en av de största diktarna, utmärkt för sin typiskt joniskt eleganta och klara stil. Därefter ställdes hans namn helt i skuggan av andra samtida körlyriker, särskilt Pindaros, och hans verk var okända tills papyrusfynd i Egypten 1896 på nytt kunde visa hans storhet som diktare.