Marcello bedrev sitt komponerande bredvid en reguljär yrkesverksamhet som ämbetsman. Som hans främsta verk räknas Estro poetico-armonico (1–8, 1724–26), en serie parafraserande kantater över Psaltarens 50 första psalmer. Sin tids operakonst gisslade Marcello i den satiriska skriften Il teatro alla moda (ca 1720).