Som tonsättare var Orff huvudsakligen självlärd. Han är mest känd för sina latinspråkiga ”kantater” Carmina Burana (1937) och Catulli Carmina (1943); tillsammans med Trionfo di Afrodite (1953) har de även uppförts som en trilogi, Trionfi. Orff utvecklar här ett personligt präglat, ”primitivistiskt” tonspråk, rikt på upprepningar