Faures huvudarbete är hans Histoire de l’art (1909–21), kompletterad av L’Espris des formes (1927). Faure lägger fram en konsthistoria som omfattar alla de plastiska uttrycken och tar fasta på konstverkets form som ett uttryck för individens möte med världen. Hans konsthistorieskrivning utmärks av djärva synteser och en metod