Leavis krävde intelligent närläsning och bekämpade lösligt estetiskt tyckande och en ensidigt biografisk metod i kritiken. Hans omvärderingar av den engelska litterära traditionen gällde först poesin, i New Bearings in English Poetry (1932) och Revaluation (1936), därefter romanen i The Great Tradition (1948). Leavis inflytande blev genomgripande,