Gleb Uspenskijs berömmelse vilar främst på kortromanen Den förlorade gatan (1866) – en hårdhänt uppgörelse med det ”mörka” Ryssland, folkets förtvivlan under armod och alkoholism. Uspenskij var en typisk företrädare för den ryska litteratur som efter livegenskapens upphävande valde journalistisk faktaredovisning framför skönlitterär gestaltning.