I diktsamlingarna Jeg vil hjem til menneskene (1946), Testamente til en evighet (1955), Gjest på jorden (1971) och Epilog (1994) utprövar Hofmo vägar från mänsklig isolering och förnedring till en religiös enhetsupplevelse – i ett oavbrutet samtal med en ömsom sträng, ömsom mild Gud. Hon var