Gustaf von Paykull debuterade i Utile dulcis ”Vitterhets-Nöjen” (1781) med dikter och översättningar. Han framförde i tragedin Domald (1783) upplysningens krav på religiös tolerans och angrep med lustspelet Ordensvurmen (1785) sin samtids hemliga sällskap. Stycket förbjöds men inspirerade Johan Henric Kellgren till hans kamp mot ordensväsendet.