högplatå
högplatå, flackt eller böljande höglandsområde med tydlig topografisk avgränsning, t.ex. Titicaca-platån mellan Andernas bergskedjor och Etiopiens högplatåer på ömse sidor om förkastningsbranterna mot Östafrikanska riftsystemet.
Mänsklig bosättning och jordbruk är på tropikernas högplatåer möjliga till ca 4 000 m ö.h. Högplatåer i Skandinavien är t.ex. Hardangervidda och Finnmarksvidda i Norge. De svenska fjällen är till stor del högplatåer genomskurna av dalgångar.
Information om artikeln
Källangivelse