Sina anatomiföreläsningar, baserade på Avicennas ”Canon medicinae”, utgav M. i verket Chirurgia (ca 1306–20), som gjorde Frankrike till en ledande nation inom kirurgin. Han utvecklade där en ny typ av anatomiska illustrationer. M. förespråkade största möjliga renlighet vid sårbehandling. Senare undervisade han i Paris och blev Filip IV:s livkirurg.