Många av Henry de Montherlants romaner präglas av en inträngande psykologisk analys av traditionellt manliga egenskaper och verksamhetsområden samt en motsvarande oförståelse för det kvinnliga, övergående i ren misogyni (Les Jeunes filles 1936; ”Beundrarinnorna”). Som dramatiker hade han sin storhetstid efter andra världskriget med bland annat historisk-religiösa skådespel