Som ung deltog Johan på ledande poster i krigen mot Napoleon men ägnade sig därefter främst åt historiska och naturvetenskapliga studier. Hans borgerliga livsföring och liberala åsikter förvärvade honom en betydande popularitet, varför Frankfurtförsamlingen 1848 utsåg honom till tysk riksföreståndare. Johan kom dock inte att spela någon betydelsefull politisk roll,