Calhoun var ledamot av representanthuset 1811–17, krigsminister 1817–25 och vicepresident 1825–32. Han var senator för South Carolina från 1832 till sin död, med undantag för ett år som utrikesminister 1844–45. Calhoun var en hängiven nationalist och pådrivande bakom krigsförklaringen mot England 1812. Han utformade söderns programskrifter i frågor som gällde