navigation (latin navigaʹtio ’sjöresa’, ’seglats’, av naʹvigo ’segla’, ’fara till sjöss’, av

(12 av 79 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Material och metoder

(1 av 1 ord)

Positionsbestämning,

dvs. fastställande av latitud och longitud eller av bäring och avstånd till en väldefinierad geografisk punkt, kan ske på många sätt.

I inre och kustnära farleder och i övrigt i sikte av land sker positionsbestämning vanligen genom pejling och avståndsbestämning mot fyrar och andra identifierbara sjömärken. Ibland kan lodning verifiera positionsbestämningen om t.ex. igenkännbara djupgravar eller uppgrundningar förekommer. Pejling och avståndsbestämning – ev. kompletterat med lodning i form av ”utkik för grund” – är i princip vad man gör när

(80 av 623 ord)

Att bestämma lämplig färdväg och kurs till nästa delmål

är navigationens andra huvuduppgift, när positionsbestämningen är klar. Den påverkas av många faktorer. Det är inte säkert att den geometriskt kortaste vägen – storcirkeln, dvs. skärningen mellan jordytan och ett plan genom två

(33 av 230 ord)

Historik

Våra förfäder fann säkert tidigt att navigering genom att ”följa land” inte alls lämpar sig t.ex. i tidvattenområden eller långgrunda områden.

(21 av 150 ord)

Några historiska milstolpar

som bör nämnas är Marco Polos resor (1200-talet) liksom de dunkelt kända upptäckts- och handelsfärder araber genomförde i Indiska Oceanen och där bortom. Nordborna och andra nordeuropéer gjorde färder i Atlanten och österut. Columbus

(34 av 242 ord)

Medverkande

  • Lars Wigenius

Litteraturanvisning

Navigation 1–3, utgiven av Chefen för Marinen (1983–86);
Eva G.R. Taylor, The Haven-Finding Art: A History of Navigation from Odysseus to Captain Cook (2:a upplagan 1971).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, navigation. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/navigation