Olaf Bull räknas till de största poeterna i 1900-talets norska litteratur. Redan i den mogna och kritikerrosade debutsamlingen Digte (1909) hade han funnit sitt språk. I följande samlingar, bland annat Stjernerne (1924), Metope (1927) och Oinos og Eros (1930), utvecklade och fördjupade han sin lyriska värld: den