Påven i romersk-katolska kyrkan räknas som Petrus efterträdare och bär sedan medeltiden titeln vicarius Christi (’Kristi ställföreträdare’). Genom sitt primat har han det högsta ansvaret för kyrkans lära och ordningar; han utnämner t.ex. biskopar och sammankallar kyrkomöten. Hans skrivelser (bulla, encyklika, motu proprio) har hög auktoritet. Jämför ofelbarhetsdogmen.