Till yrket advokat var han deputerad 1879–89 och senator från 1894. Som inrikesminister (1881–82 och 1883–85) legaliserade W. fackföreningarna 1884. Åren 1899–1902 ledde han en vänsterregering ”till republikens försvar”. Han ingrep mot den nationalistiska agitationen i Dreyfusaffären, och Dreyfus benådades. En lag om fullständig föreningsfrihet 1901 kom mot W:s önskan