Med sina landskapsmålningar i olja och akvarell utgör Bonington, som använde sig av lätt penselföring och ljus kolorit, en länk mellan engelsk 1700-talskonst och Barbizonskolans moderna landskapsmåleri. Boningtons rykte som litograf motiveras främst av hans medverkan med topografiska vyer i Voyages pittoresques (1825).