Rays verk står i kontrast till den massproducerade hindifilmen. Som ung tog han starka intryck av poeten Tagores humanism och italiensk neorealism. Debutfilmen Pather panchali (1955) och de följande Aparajito (1956) och Apur sansar (1959) blev berömda som Apu-trilogin. Efter den intima poetiska realismen i en rad