Corbières enda diktsamling, Les Amours jaunes (’Gul kärlek’, 1873), präglas av den bretonska miljön, hans dåliga hälsa och otillfredsställda kärlekshunger. Svart humor, självförakt och inre disharmoni förstärks av medvetna stilbrott, okonventionell interpunktion och en typografi som ibland förebådar Apollinaire.