Efter högskolestudier i Petrograd anslöt sig Venjamin Kaverin till gruppen Serapionsbröderna, i vars anda han skrev den experimentella äventyrsromanen Slutet för Chaza (1926, ej i svensk översättning). Starkt engagerad i tidens diskussion om individ och samhälle, om sovjetlitteraturens metod och dess funktionärer, till exempel i romanen Konstnär okänd (1931,