alkemi

Eftersom de äldsta bevarade alkemiska texterna på grekiska tillkommit tidigast på 100-talet e.Kr., då alkemi

I den hellenistiska kulturen förvandlades egyptiernas kunskaper om kemiska processer till vad vi kallar alkemi. Deras

I centrum för alkemisternas intresse stod metallerna. De var sju till antalet och sedan länge kända: guld, silver, koppar, kvicksilver, tenn, bly och järn. Gamla

I tidig alkemi skulle substratet, vanligen en blandning av koppar, bly, tenn och järn, vid transmutationen (överföringen) till guld stegvis överföras till mellanprodukter av bestämda färger.

I det första steget, Melanosis eller ”svärtningen”, hölls substratet i smält tillstånd (oxiderades), tills det förlorat alla sina egenskaper, sin själ, och förvandlats till urmateria, ”prima materia”. Sedan gällde det att finna de kemikalier, som krävdes – och de betingelser under vilka de skulle tillsättas – för att göra det svarta preparatet vitt

I kinesisk alkemi, som anses ha uppstått oberoende av den hellenistiska och kanske ännu tidigare, dominerade den medicinska aspekten.

Som den arabiska alkemins grundare och store mästare betraktades länge Jabir ibn Hayyan, som levde i Persien ca 765–815. Han

Från 1100-talet och framåt översattes i Spanien och på Sicilien en rad arabiska alkemiska skrifter till latin. Därmed blev alkemin känd i Europa och studerades ingående av framstående lärde som Albertus Magnus, Roger Bacon och

Av alkemin ärvde den nya kemin främst laboratorieteknik. Alkemisterna hade i mer än 1 000 år

• Författare:
• Levi Tansjö