arv, i juridisk mening övergång (succession) av en avliden persons, arvlåtarens, egendom till vissa i ärvdabalken (ÄB) angivna personer, arvingar eller arvtagare

(22 av 155 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Föreskriven ordning

Den svenska arvsordningen, dvs. den ordning i vilken arvlåtarens släktingar ärver, bygger på parentelprincipen. Denna innebär att släkten indelas i tre grupper, arvsklasser eller parenteler.

image/jpeg

arv. Arvsordningen belyser hur arvet ska fördelas mellan arvingarna i de tre arvsklasserna.

Första arvsklassen omfattar arvlåtarens bröstarvingar. Barnen har rätt till lika arvslott. Om ett barn är dött träder dess avkomlingar i dess ställe (istadarätt eller representationsrätt), varvid varje gren har rätt till lika lott, stirpalgrundsatsen. Istadarätten och stirpalgrundsatsen gäller också inom de

(80 av 873 ord)

Historik

I de medeltida landskapslagarna finner man två olika arvsordningar. Den äldre byggde på gradualprincipen och den yngre på parentelprincipen. Syftet med gradualprincipen, som tillämpades i Götalagarna, var att inte splittra boet på för många händer. Enligt denna arvsordning fanns det en inre, trängre krets som i första hand skulle ärva den avlidnes kvarlåtenskap. Denna krets utgjordes av son, dotter, far, mor, bror, syster och sonson i

(66 av 471 ord)

Medverkande

  • Göran Inger
  • Åke Saldeen

Litteraturanvisning

G. Inger, Svensk rättshistoria ( 5:e upplagan 2011);
Å. Saldeen, Arvsrätt ( 3:e upplagan 2006);
G. Walin, Kommentar till ärvdabalken: Arv och testamente ( 6:e upplagan 2008);
G. Walin, Kommentar till ärvdabalken: Boutredning och arvskifte : Sambolagen, försäkringsavtalslagen m.m. ( 5:e upplagan 2009).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, arv. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/arv