astrokemi, den del av astronomin som behandlar förekomst och uppkomst av molekyler och joner i interstellära gasmoln, i kometer och i gashöljen kring åldrande stjärnor.

Grundämnenas atomkärnor byggs upp i stjärnornas inre. Genom stjärnvindar (solvinden) eller genom supernovaexplosioner sprids de ut i rymden. Vid den låga temperatur som råder i interstellära rymden kan molekyler och joner bildas. Dessa kan observeras i radiovåglängder och i de optiska och infraröda våglängdsområdena.

Huvudbeståndsdelarna i de interstellära molnen är väte och helium

(78 av 555 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Åke Hjalmarson

Litteraturanvisning

R. Booth & Å. Hjalmarson, ”Radioastronomi och livets uppkomst”, Livets ursprung, Naturvetenskapliga forskningsrådets årsbok 1997;
P.Ehrenfreud m.fl., ”Astrophysical and Astrochemical Insights into the Origin of Life”, Reports on Progress in Physics 65, 1427 (2002);
H. Olofsson, ”Stjärnors uppkomst, utveckling och död”, Astronomisk Tidsskrift 1989.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, astrokemi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/astrokemi