brukshundar, grupp hundraser med arbetsuppgifter i människans tjänst. De kan bl.a. utföra uppgifter i polis- och militärtjänst, som lavin-, drag- och räddningshundar samt som ledarhundar för synskadade och som vallhundar. Gruppen var tidigare en rasgrupp enligt ett system tillämpat i Norden, men raserna ingår sedan 1994 i FCI-grupp 1 och 2, se FCI. De lantbrukshundar (forna tiders vakt- och vallhundar) som ligger till grund för s.k. brukshundsraser, var hundar vilkas fortlevnad

(71 av 504 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Renée Willes

Litteraturanvisning

B. Börjesson, Bevakningshunden och dess dressyr ( 1994);
S. Järverud & G. af Klinteberg-Järverud, Din hund fortsätter ( 1997);
S. Järverud & G. af Klinteberg-Järverud, Din hund: Praktisk hundbok ( 1998);
M. Mohlin, Lydnadsboken ( 1997);
Inki Nordström, Spårhundsboken ( 1996);
I. & R. Sjösten, Rapporthunden ( 1992);
I. & R. Sjösten, Skyddshunden ( 1992);
I. & R. Sjösten, Spårhunden ( 1996);
E. Wilsson, Etologi och dressyrlära ( 1992).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, brukshundar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/brukshundar