Olika byformer
När det gäller att beskriva byarnas utseende, lokalisering och liv kan
(11 av 60 ord)Byn som funktionell enhet
Byn var permanent bebodd, och invånarna hade anknytning till åkerbruk, boskapsskötsel och/eller skogsbruk. De var ägare eller brukare (arrendatorer) av bymarken. Någon annan funktion behöver byn inte ha haft, men ofta förekom inom byn också en hel
(37 av 264 ord)Morfologi, ekologi och topografisk anknytning
Över högsta kustlinjen (Norrland, Sydsvenska höglandet) ligger byarna i krön- eller lidläge. Där finns på sina håll odlingsvärda jordar, och de klimatiska betingelserna är bättre. Under högsta kustlinjen förekommer större variation. I älvdalarna (norra Sverige) ligger byarna ofta på älvterrasser eller på älvvallar med odlad jord ner mot älven och med utmarken upp mot höjderna. I det mellansvenska sprickdalslandskapet (Mälardalen, Östergötland, Bohuslän) anknyter bybebyggelsen
(64 av 457 ord)Bygenesen ur ett regionalt perspektiv
De svenska byarna har inte utvecklats efter något enhetligt mönster. Vissa drag är dock gemensamma för olika tidevarv och för skilda regioner. Man kan säga att byns beståndsdelar (tomt, inägomark och utmark) på olika sätt anpassats till rådande geoekologiska, ekonomiska, tekniska och sociala förhållanden på olika platser.
Vår förhistoriska bebyggelse (före år 1000) antas ha bestått av huvudsakligen ensamgårdar eller mindre gårdsklungor. Det kan ha funnits släktsamband mellan gårdsklungorna på en del håll. Under medeltidens förra hälft inträffade emellertid en
(80 av 943 ord)