dödsdans

dödsdans, motiv i konst, litteratur och musik. I konsten, främst den medeltida, är dödsdansen ett memento mori-motiv, avsett att påminna om allas likhet inför döden. Motivet utformades som en långdans där Döden, personifierad som ett skelett, dansar iväg med människor av alla stånd. Ibland kan Döden vara försedd med attribut, oftast musikinstrument, med anknytning till respektive offer, t.ex. trumpet för

(60 av 423 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Medverkande

  • Bernt Olsson
  • Mereth Lindgren
  • Nils-Arvid Bringéus
  • Per Söderberg

Litteraturanvisning

Konst:
N.-A. Bringéus, ”Folkliga bildframställningar av de olika samhällsstånden”, Årsbok, Varbergs Museum 1978;
H. Rosenfeld, Der mittelalterliche Totentanz ( 3:e upplagan 1976).
Litteratur:
S. Cosacchi, Makabertanz: Der Totentanz in Kunst, Poesie und Brauchtum des Mittelalters ( 1965);
C. Fehrman, Diktaren och döden ( 1952);
R. Hammerstein, Tanz und Musik des Todes: Die Mittelalterlichen Totentänze und ihr Nachleben ( 1980);
G. Kaiser (utgivare), Der tanzende Tod ( 1983).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, dödsdans. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dödsdans