djurgeografi
djurgeografi, zoogeografi, den del av biogeografin som behandlar djurens geografiska utbredning (förr och nu) och de bakomliggande orsakssammanhangen. Ämnet omfattar olika deldiscipliner och tar hjälp av geologi, geografi och olika områden inom biologin, främst faunistik, systematik, ekologi och paleontologi.
Olika arter och högre kategorier av djur är inte slumpmässigt utbredda över jordklotet utan begränsade till vissa områden och miljöer. Jättepanda finns sålunda bara i Kinas berg, kolibrier bara i Nya världen, krokodiler bara i tropikerna, blåskata både i Kina och
(80 av 1132 ord)De djurgeografiska regionerna
Palearktiska regionen (Palearktis) omfattar Eurasien söderut till Himalaya, Nordafrika till Sahara samt merparten av Arabiska halvön. Regionen har få endemiska grupper av högre taxonomisk rang. De flesta av dess djurgrupper finns också i någon av de nearktiska, etiopiska eller orientaliska regionerna. Utbredda är hjortdjur, mårddjur, ekorrar, mullvadsdjur, näbbmöss, sångare, flugsnappare, fältsparvar, snokar, egentliga ödlor, kopparödlor, salamandrar, karpfiskar och abborrfiskar. Ökensovare är den enda endemiska familjen bland ryggradsdjuren. Järnsparvar når nätt och jämnt in i den orientaliska regionen. Därtill finns ett
(80 av 1007 ord)Djurregioner i havet
De ovan nämnda regionindelningarna tar helt fasta på landfaunan och i någon
(12 av 84 ord)