Erik Axel Karlfeldt
Karlfeldt, Erik Axel, född 20 juli 1864, död 8 april 1931, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1904 (ständig sekreterare från 1913), Nobelpristagare (postumt) 1931. Karlfeldt växte upp på Tolvmansgården i Folkärna, sydöstra Dalarna, som ättling till lantbrukare och bergsmän. Vid tiden för hans studentexamen i Västerås gick fadern i konkurs och måste lämna gård och grund, en familjetragedi som blev ett smärtsamt trauma hos Karlfeldt. Han avlade fil.lic.-examen (avhandling om Henry Fielding) i Uppsala 1898 men hade då
(79 av 563 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
Karlfeldtsamfundets skriftserie 1966–;
N. Afzelius &
A. Bergstrand,
Erik Axel Karlfeldts bibliografi 1–2 (
1974–89);
S. Bergsten,
Karlfeldt: Dikt och liv (
2005);
T. Fogelqvist,
Erik Axel Karlfeldt (2:a upplagan
1940);
K.-I. Hildeman,
Sub luna och andra Karlfeldtsessäer (
1966);
K.-I. Hildeman,
En löskekarl: En Karlfeldtsbok (
1977);
K.-I. Hildeman,
Karlfeldt före Karlfeldt (
1995);
U. Malm,
Meter, rytm och ljudgestaltning i bunden vers, exemplet Karlfeldt (
1985);
J. Mjöberg,
Det folkliga och det förgångna i Karlfeldts lyrik (
1945);
J. Mjöberg,
Många maskers man: Vad dikterna berättar om Karlfeldt (
1997);
K. Wennerberg,
Vårgiga och hösthorn: Förklaringar och kommentarer till Erik Axel Karlfeldts dikter (2:a upplagan
1977).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
Erik Axel Karlfeldt.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erik-axel-karlfeldt