fornnordisk religion, samlande benämning på de religionsformer under förkristen tid i Norden som det finns belägg för i arkeologiskt och skriftligt material. Den populära bilden av förkristen historia och religion var länge präglad av den götiska romantiken och dess idealistiska

(40 av 282 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Arkeologiska källor

Till det äldsta arkeologiska materialet hör deponeringar i vattendrag och fynd från gravar; i analyserna av olika gravskick har man velat se uttryck för skiftande världsbilder och dödsrikesföreställningar. De mosslik från bronsåldern som man har funnit i Danmark har tolkats både som sakrala människooffer och som kvarlevor av avrättade brottslingar. Hällristningar och hällmålningar finns över hela Skandinavien, med vissa betydande koncentrationsområden. Om dessa bilder är

(65 av 457 ord)

Skriftliga källor

I den tidigaste skriftliga dokumentationen är nordborna och deras religion betraktade utifrån. Klassiska författare som Caesar, Cicero och Strabon intresserar sig för nordbornas seder utifrån den antika etnografins och historieskrivningens premisser. De har ingen förstahandskunskap utan sammanställer från tidigare historieskrivare och från uppgifter från militärer och administratörer som verkat i romarrikets nordliga gränsområden. Till den tidiga skriftliga dokumentationen hör den romerske historieskrivaren Tacitus skildring i ”Germania” (98 e.Kr.) av gudinnan Nerthus, som kommer farande i sin vagn dragen av kor.

(80 av 740 ord)

Kosmologi

I eddadikten ”Völuspá” återges myter om skapelsen, konflikterna i världen och världsundergången – allt lagt i en spåkvinnas mun. Stilen är kompakt och bildrik; utan Snorres systematiska framställning vore mycket i både ”Völuspá” och andra eddadikter otillgängligt. Forskningen har diskuterat om texten ger uttryck för

(45 av 315 ord)

Mytologi

Olika norröna texter kategoriserar invånarna i kosmos på olika sätt och sätter dem i olika förhållanden till varandra. Den kosmiska topografin varierar således mellan olika texter. Någon karta utifrån ”Den poetiska eddan” eller Snorre låter sig inte göras. Gudarna – asarna och vanerna – benämndes också regin (’de styrande’) och ibland makterna.

De viktigaste gudarna enligt ovannämnda texters framställningar var Oden, Tor, Frej

(63 av 445 ord)

Antropologi

Människorna spelar ingen framträdande roll i den fornnordiska mytologin. Ask och Embla skapas av Oden, Höner

(16 av 113 ord)

Ritualer

Då textmaterialet är fokuserat på mytiskt berättande är det lätt att forntidens religioner primitiveras. Det finns dock indikationer på institutioner i social, om än inte alltid i organisatorisk, mening som styrde det rituella livet. Liksom när det gäller mytologierna kan vi på goda grunder misstänka att texterna som refereras nedan gestaltar ett visst socialt skikts rituella liv där hövdingen/goden står i centrum.

Man har diskuterat om sagorna är tillräckliga som källor för beskrivning av vardagslivets religiositet och som komplement till

(80 av 948 ord)

Medverkande

  • Catharina Raudvere

Litteraturanvisning

Den poetiska eddan ( 1972);
Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar ( 1984);
A. Andrén, ”Dörrar till förgångna myter: En tolkning av de gotländska bildstenarna”, i A. Andrén (utgivare), Medeltidens födelse ( 1989);
A. Andrén (utgivare), Ordning mot kaos ( 2003);
M. Clunies Ross, Hedniska ekon ( 1998);
T. DuBois, Nordic Religions in the Viking Age ( 1999);
A. Hultgård (utgivare), Uppsalakulten och Adam av Bremen ( 1997);
Ibn Fadlan i S. Wikander (översättning och utgivare), Araber, vikingar, väringar ( 1978);
Jordanes, Getica ( 1997);
K. Jennbert (utgivare), Plats och praxis ( 2002);
J. Lindow, Ord Norse Mythology ( 2001);
A. Lund, De etnografiske kilder til Nordens tidlige historie ( 1993);
L. Lönnroth, Skaldemjödet i berget ( 1996);
A. Nordberg, Krigarna i Odens hall ( 2003);
B.-M. Näsström, Fornskandinavisk religion ( 2001);
C. Raudvere, Kunskap och insikt i norrön tradition ( 2003);
Rimbert, Ansgars liv ( 1986);
R. Simek, Dictionary of Northern Mythology ( 1993);
Snorre Sturlusson, Nordiska kungasagor 1–3 ( 1992);
Snorre Sturlusson, Edda ( 1997);
D. Strömbäck, Sejd ( 1935);
O. Sundquist, Freyr’s Offspring ( 2002);
Tacitus, Germania ( svensk översättning, nyutgåva med kommentarer 2005).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, fornnordisk religion. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fornnordisk-religion