garfågel
garfågel (färöiska garfuglur, till en motsvarighet till fornisländska geirr ’spjut’, med syftning på fågelns långa näbb), Pinguiʹnus impeʹnnis, syn. Aʹlca impeʹnnis, art i fågelfamiljen alkor, utrotad på 1800-talet. Arten saknade flygförmåga, blev ca 75 cm lång och var därmed störst av alkorna.
(42 av 297 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
David Day,
The Encyclopedia of Vanished Species (
1989);
J.C. Greenway, Jr.,
Extinct and Vanishing Birds of the World (
2:a upplagan 1967);
P. Lagerås, ”Vad vet vi om garfågeln,
Pinguinus impennis, och dess förekomst i Sverige?”,
Anser 1989;
D.N. Nettleship & T.R. Birkhead (
utgivare),
The Atlantic Alcidae (
1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
garfågel.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/garfågel