geodesi
geodesiʹ (grekiska geōdaisiʹa ’jorddelning’ eller ’åkerdelning’, av geo- och grekiska daiʹzō ’dela’, ’sönderdela’), vetenskapen om jordens uppmätning. Geodesin
(18 av 124 ord)Ämnets indelning och problemställningar
Traditionellt indelas geodesin i högre geodesi och samhällsmätning (ibland kallad lägre geodesi). Högre geodesi avser den vetenskapliga bestämningen av jordklotets storlek, form, massa, yttre tyngdkraftsfält och dessa storheters förändringar i tiden samt härför erforderliga matematiska och fysikaliska teorier (fysikalisk geodesi). Hit räknas även geodetisk punktbestämning och därmed sammanhängande metoder och beräkningar över stora
(53 av 373 ord)Geodetiska grundbegrepp
(Se separata artiklar om geoiden, geodetiskt referenssystem, geopotential och referensellipsoid). Azimutbestämning är observationer och tillhörande beräkningar för bestämning av vinkeln mellan meridianplanet och normalplanet genom
(25 av 173 ord)Geodetisk forskning och utveckling
Av tradition sker lägesbestämning i planet genom mätning av vinklar och längder mellan geodetiska punkter eller genom astronomisk ortbestämning. Liksom vid flertalet andra geodetiska mätningar sätts en gräns av osäkerheten i atmosfärens brytning. Metoder för effektiv användning av moderna totalstationer
(40 av 285 ord)Geodetiska sammanslutningar och institutioner
För det internationella samarbetet inom vetenskaplig geodesi finns International Union of Geodesy and
(13 av 88 ord)Geodesins historia
Utvecklingen i världen
Redan på 200-talet f.Kr. utförde greken Eratosthenes en meridiangradmätning, ur vilken han kunde beräkna ett realistiskt värde på jordklotets radie.
År 1687 hävdade Newton i England på teoretiska grunder att jorden måste vara en vid polerna
(36 av 256 ord)Utvecklingen i Sverige
Den tidiga geodetiska verksamheten i Sverige var nära knuten till Astronomiska observatoriet i Uppsala. Där blev Celsius vår förste internationellt kände geodet genom sitt deltagande i Maupertuis expedition till Tornedalen 1736–37.
(31 av 219 ord)