gravskick
gravskick, sätt att begrava de döda. Gravplatserna kan vara individuella (t.ex. nära eller rentav inom den avlidnes hus) eller kollektiva, traditionella eller religiöst invigda platser.
Jordbegravning är det mest utbredda och sannolikt också det äldsta gravskicket. Det är den enda förekommande formen i muslimska kulturer, och den praktiseras som regel i kristna kulturer liksom nästan överallt i Afrika, på många håll i Nord- och Sydamerika samt i många andra delar av
(71 av 507 ord)Förhistoriskt gravskick
Förhistoriskt gravskick studeras genom iakttagelser av spåren efter den döde och hans gravlagda tillhörigheter, gravkonstruktionen och spåren efter gravriter. I äldre gravskick kan finnas många föreställningar som ligger utanför vår tids bruk av termerna grav och gravskick. De förhistoriska gravarna kan t.ex. höra samman med förfäderskult, vara maktsymboler eller revirmarkeringar. De olika betydelserna hänger samman
(55 av 392 ord)Antiken
De minoiska och mykenska bronsålderskulturernas gravskick uppvisar stora variationer; t.ex. tycks den mykenska aristokratins kupolgravar (tholosgravar) varit kollektiva. Under järnåldern ersattes detta gravskick av individuella begravningar. Jordbegravningar och kremering förekom på det hela taget parallellt i den grekiska världen, med viss dominans för kremering.
(44 av 313 ord)Gravskick i Sverige under nyare tid
Med kristendomen blev jordbegravning det gängse gravskicket i Sverige. Det ansågs nödvändigt för saligheten att vila i vigd jord, dvs. på den invigda kyrkogården. Grova brottslingar och självspillingar förmenades denna rättighet och begrovs på en icke invigd del av kyrkogården, vanligen norr om kyrkan. Vid
(45 av 321 ord)