hällristning, arkeologisk benämning på symboler och avbildningar inhuggna på berghällar eller lösa klippblock. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar.

Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen, med koncentrationer i Skandinavien, alpländerna, Sibirien, Mongoliet, Främre Orienten, Nordafrika, Nord- och Sydamerika samt på vissa ögrupper i stillahavsområdet. De alpina ristningarna är framför allt koncentrerade till de södra dalgångarna, som Val Camonica i Italien och Monte Bego i Frankrike. En

(80 av 577 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Göran Burenhult

Litteraturanvisning

G. Burenhult, Götalands hällristningar 1–2 (1973);
P.V. Glob, Helleristninger i Danmark (1969);
A. Hagen, Helleristningar i Noreg (1990);
Sverker Janson m.fl. (utgivare), Hällristningar och hällmålningar i Sverige (3:e upplagan 1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, hällristning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hällristning