högkyrklighet
högkyrklighet (av engelska High Church), benämning på riktningar inom de reformatoriska kyrkorna som betonar samhörigheten med urkyrkan (apostolicitet) och med världskyrkan (katolicitet). Till högkyrkligheten hör en hög uppskattning av det kyrkliga ämbetet och den apostoliska successionen, av sakramenten och liturgin och av traditionella böneformer (tidegärd). Begreppet står i motsats till lågkyrklighet
(51 av 360 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
B.I. Kilström,
Högkyrkligheten i Sverige och Finland under 1900-talet (
1990);
W.S.F. Pickering,
Anglo-Catholicism (
1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
högkyrklighet.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/högkyrklighet